Det kan vara så att psykavdelningar känns väldigt skrämmande för de som aldrig varit där.    
Inte konstigt med tanke på hur filmer o böcker ofta skildrar dem.
Därför får ni här en rapport innifrån väggarna där alla kan höra dig skrika.

Incheckning;Kan ta ett tag och väntan kan kännas lång, eller om den är oväntad jävligt snabb.
Allt är relativt, lite anade jag vart jag skulle hamna när jag glatt (okej överdrivning) begav mig till min psykolog.
Efter viss övertalning och snabba besök hos diverse psykdoktorer blev jag inlagd.
Shit tänkte jag, rock bottom, men som alla så käckt sa "nu finns det bara en väg och det är uppåt".
Jag höll tankarna om andra vägar jag kunde tänka mig för mig
själv, den där bältessängen eller tvångsinläggning lockade föga.

Jag fick förmånen att åka hem en stund för att fixa kattvakt och lite kläder innan incheckning, några tips på bra grejer att ha med (fast du förmodligen inte tror/tänker på det då);
¤Inneskor/tofflor/tjocka mysiga sockar
¤Skitmycket trosor/kalsonger om du vill slippa redan använda (ja jag veeet att de är tvättade men det hjälper inte)av
miljarders andraoch är size Elefant.
¤Bok/korsord/vad som helst som får tiden att gå men inte går att skada sig med för då ryker det vid visiteringen.
¤Bekväma kläder och varma tröjor(man fryser av nån anledning som en hund)
¤Tandborste o annat sånt hygienrelaterat.
Deras schampo förstörde mitt hår, undra om man kan få ersättning för det?

När jag väl kommer in och de satt på mig mitt åkband med namn o avdelning samt datum går två sköterskor igenom mina grejer och plockar bort allt "farligt" i mitt fall, fickspegel, pincett, tändare, mobilladdare, mediciner och en brosch.
Som rökare fick jag vid varje gång kvittera ut min tändare och det andra kan man få vid behov.
Dock inte min Treo eftersom den inte satt uppsatt på min medicinrekomendationslista.
Tog mig en och en halv dag att få ut 2 Treo trots att som jag påpekade kunde knalla ner till apoteket några hundra meter därifrån och köpa.
De gillar tydligen att krångla till saker och ting, vissa saker kan vara så otroligt irriterande!

Är du som jag inte van vid att vara helt i händerna på andra och tom. behöva be om hjälp om du vill ut (eftersom avdelningen är låst) kan det kännas jävligt jobbigt i början men man blir nedbruten ganska snabbt och viker sig, särskilt eftersom man mår dåligt.Det är bara att gilla läget.

Efter visiteringen fick jag lite risgrynsgröt och gick o la mig.
Hade trots insomningstabletter svårt att sova, det enda jag kunde tänka på var att jag var inlåst, efter 22:00 får man inte ens vistas utanför sitt rum.
Det positiva är att jag väldigt snabbt insåg att jag inte skulle palla en kriminell livstil med voltor på Hinseberg lite då och då.Alltid nåt!
Fortsättning följer.....